jag går med en bild
när jag går längs brunnsviken
en förmiddag i november
svävar änderna i dimman
som en långsam bild
mellan träd och grenar
låter jag den vara kvar ett tag
fast jag vet att bilden är falsk
den följer mig på stigen
och den glider under sälg
i det grå som snart löses upp
så går jag med en bild
längs en stig och där bilden
är änder som simmar helt stilla
på himlens mjuka vatten
där det som syns är ingenting
och där ingenting rör sig så fritt
den hängda oxen
lilla målning, väldiga kropp
du hänger där sen sekel
men jag gick alltid förbi
nu slukar du mig i din tömda
bröstkorg, korsfäst uppochner
i skelettljuset som spiller över
grottan av ben inne
i en annan grotta, upplyst
ser in mot fonden, in i
kökspigans ögon i ländens
veck, hon som ser mot dig
eller djuret, osäkert vilket
hon hänger i det hängda
och möter skelande
din egen blick från andra hållet
två voyeurer fastnaglade
vid varandra, vid svalget
av blod och minne
jag ser och är det hängda djuret
du ser och är det hängda djuret
så framställd, ångande
mordkammaren
djurpassionen
delad av ögon, fruktan
trådarna
till agnes
trådarna som faller ur dig
stiger åter
in i drömtyget
från väggens källa
ut ur diktaturerna
faller syskonvägar
svallande över betongen
och så tillbaka
där är du samlad
i murens krön
medan vildhjärtat tuggar
sig in i det delade
trådar av koppar,
trådar av järn
hår, nervbanor
i en dubbel kröning
där är du samlad
i luften som talar
källa till källa
och utan modersmål
har du sett ett Y?
i drömmen på den slitna madrassen
svävar en egyptisk gudinna
hon höjer sina armar
i ett danssteg som håller dig kvar
det är timmarna innan dagen gryr
och allt kan börja om igen:
en stam som är kluven
en klyvnad som är hel
armarna vilar i jordens sav
ingen bokstav är så outtömlig
ett vägskäl minns dig
två floder flyter samman
har du sett ett Y, en androgyn
som brinner med två lågor?
jag mötte idag två ögon på en gata
och höll på att brinna upp
det finns andra bokstäver
men det finns bara en bokstav
det finns andra människor
men det finns bara en människa
valwiger
där uppför stupet
efter torra blixtar i natten
och klot av is
över skallar springande
över den osynliga floden
i mörkret
kommer stillheten
och blodet som sjuder
genom vinstockar
i axelhöjd
sten efter sten
steg efter steg
kalvariematt honungsgult
brant lyser gräset
den smala stigen
mellan moln och flod
och högt däruppe
kronor av skuggande bokar
där middagstimmen
silar ljuset
genom hjässan
slungat av din
egen berusade sol
utan sadel utan häst
kasta inte solåret
över axeln
för att du är utan sadel
och utan häst
ryttarens leende
håller dig upprätt
tomrummet
håller dig upprätt
de nyutspruckna löven
de vissna löven
allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt