Anna Maria Lenngren

Nobelbiblioteket uppmärksammar 200-årsminnet av Anna Maria Lenngrens död

Den åttonde mars, på Internationella kvinnodagen, var det precis tvåhundra år sedan Anna Maria Lenngren gick bort. Hon är en av 1700-talets största svenska diktare, med solid bakgrund i retoriken, och gjorde sig känd som satiriker och ironiker. Genombrottet kom 1775 med dikten ”Thee-conseillen”. Hon var en lärd person som behärskade flera språk och var under en tid verksam som översättare. I många år publicerade hon sig i tidningen Stockholms-Posten. Hennes mest kända dikt är "Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon", som läses och diskuteras än idag. 

Anna Maria Lenngrens författarskap aktades högt av Akademien, och hon har omnämnts som den nittonde ledamoten. I en brevväxling mellan ledamoten Carl Gustaf af Leopold och den ständige sekreteraren Nils von Rosenstein diskuterades hon som en möjlig ledamot av Svenska Akademien. På Nobelbiblioteket finns originalutgåvan av hennes Skalde-försök som utgavs postumt 1819. Akademien beslöt 1799 att tilldela Lenngren en årlig pension, och hon blev därmed den första att uppbära författarlön.

Nedan en strof ur ”Invocation” från 1809, som kan läsas som en poetik i diktform:
”Hänför min inbillning, elda min blod,
Gif mina tankesprång syftning och styrsel;
Gif mig étheriska Sångarens mod,
Icke hans yrsel.”

(Carl Larssons porträtt ovan är beskuret.)