M. föddes 11 mars 1849 i Utö socken (Stockholms län) och avled 5 juli 1919. Han var son till folkskolläraren Karl Erik M. och Karin Berglund.

M. avlade mogenhetsexamen i Stockholm 1868 och studerade därefter i Uppsala, där han blev fil. kand. och fil. dr 1875. Han tjänstgjorde sedan som lärare vid olika läroverk i Stockholm, blev 1883 adjunkt och 1903 lektor i modersmålet och tyska vid Nya Elementarskolan. På denna tjänst kvarstod han till 1914.

M. debuterade 1882 med diktcykeln Humleplockningen. Av hans lyriska produktion finns det viktigaste samlat i två volymer Dikter (1888, 1904) och i Skärgårdsbilder (1891). M. utgav även sagodramer (Prinsessan och svennen, 1885; Snöhvit, 1897), enaktsdramat Vid Breitenfeld (1893), ungdomsböcker samt (tills. m. H. Hernlund) en svensk läsebok för läroverken. M. invaldes i Akademien 17 febr. 1898 på stol 13 efter Carl Kullberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1903–19.

M. tilldelades Beskowska resestipendiet 1889.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Kullberg (SAH från år 1886, band 13).