Ahnlund, Knut

Ahnlund, Knut Emil, litteraturvetenskapsman, författare (f. 1923). Invald 1983.

Stol: 
7
Föddes: 
1923-05-24
Födelseort: 
Stockholm
Invaldes: 
1983-03-10
Tog inträde: 
1983-12-20
Avled: 
2012-11-28
Ålder vid inval : 
60
Antal år i akademien: 
29

Stol nr 7 - Knut Ahnlund Knut Ahnlund, född 24 maj 1923 i Stockholm. Litteraturvetare, översättare och författare. Han invaldes i Svenska Akademien 10 mars 1983 och tog sitt inträde 20 december 1983. Ahnlund efterträdde författaren Karl Ragnar Gierow på stol nr 7. Han har bl.a. tilldelats Schückska priset 1964, Kellgrenpriset 1988 och Axel Hirschs pris 1997. Sedan 1996 deltar han inte i Akademiens arbete. Knut Ahnlund inledde sina studier vid Stockholms högskola som romanist men blev så småningom litteraturhistoriker. Under tiden 1947–50 var han litterär rådgivare vid Norstedts förlag, och 1951 började han medverka i Svenska Dagbladet som kritiker och skribent. 1952 blev han filosofie licentiat, 1956 filosofie doktor och 1957 docent i litteraturhistoria med poetik vid Stockholms högskola. Den digra doktorsavhandlingen Henrik Pontoppidan lades fram i maj 1956. I enlighet med undertiteln ”Fem huvudlinjer i författarskapet” behandlar avhandlingen fem centrala aspekter av den danske författaren Henrik Pontoppidans (1857–1943) författarskap. Målsättningen var att nyansera den gängse bilden av författaren som extrovert naturalist. När avhandlingen översattes till danska 1972 hade Ahnlund redan varit verksam ett antal år i Danmark. Efter doktorsavhandlingen – och efter den skönlitterära debuten 1963 med romanen Vännerna, ”En berättelse från hem och skola” – fortsatte Knut Ahnlund sin danskinriktade forskning. 1964 kom boken Den unge Gustav Wied, om Pontoppidans samtida författarkollega Gustav Wied (1858–1914). Det var alltså tämligen logiskt att Ahnlund 1966 begav sig till Danmark, närmare bestämt som professor i nordisk litteraturhistoria vid Århus universitet. 1969 återkom han till Sverige och knöts 1970 till Svenska Akademiens Nobelinstitut som litteraturvetenskaplig expert. Hans danska verksamhet kulminerade i redaktörskapet för den litteraturvetenskapliga antologin Omkring Lykke-Per (1971), om Pontoppidans storverk, den monumentala personlighetsromanen Lykke-Per, som i åtta volymer behandlar idealistens konfrontation med verkligheten. Ahnlund fortsatte sitt skönlitterära författarskap med lyriska impressioner från Sri Lanka (”singalesiska minnen och myter”) i Jordens skönhet (1979). Han påbörjade också en mångsidig översättarverksamhet av framför allt Nobelpristagarna Isaac Bashevis Singer, Czeslaw Milosz och Camilo José Cela. Därtill skrev han monografier, med början hos just Singer, ”världens mest underhållande författare”: Isaac Bashevis Singer – hans språk och hans värld (1978). Volymen följdes upp med väsentliga verk om Octavio Paz (1990) och framför allt om Sven Lidman (1996). Invalet i Svenska Akademien 1983 föregicks av essäsamlingen Diktarliv i Norden (1981), där Ahnlunds nordiska engagemang förtydligades. Essän om Carl Jonas Love Almqvists landsflykt, ”Love, litet bättre än sitt rykte”, sammanfattar den nya forskningen kring Almqvists eventuella skuld. I volymen ingår också essäer om Harry Martinson, Herman Bang, August Strindberg, Karl Gjellerup, Knut Hamsun och de trogna följeslagarna Pontoppidan och Wied – samt givetvis Sven Lidman. En stor del av Knut Ahnlunds sena verksamhet är knuten till Sven Lidman, inklusive utgivningen av dennes roman Stensborg i Svenska Akademiens klassikerserie. Kanske kan den ovannämnda, 550-sidiga monografin från 1996 ses som kulmen på Ahnlunds livsverk. Sven Lidman – Ett livsdrama ger ett ytterst mångsidigt porträtt av den karismatiske författaren: ”Hans liv med dess häftiga förändringar och scenskiften, med dess högljutt utbasunade hedendom och dess trosvisst förkunnade gudstro, dess gång från barndomens oskuld över ungdomens provokativa amoraliska bravado mot mandomens sektkristna övertygelse till ålderdomens nya oro och förkrosselse, har något storstilat, på samma gång gammaldags och tidlöst över sig, en moralitet eller ett mysteriespel med grälla effekter men också med skira och bevekande scener.” Text: Jan Arnald