Allén, Sture

Allén, Sture, språkvetenskapsman (f. 1928). Invald 1980.

Stol: 
3
Föddes: 
1928-12-31
Födelseort: 
Göteborg
Invaldes: 
1980-10-02
Tog inträde: 
1980-12-20
Ålder vid inval : 
52

Stol nr 3 - Sture Allén Sture Allén, född 31 december 1928 i Göteborg. Språkforskare, professor emeritus vid Göteborgs universitet. Han invaldes i Svenska Akademien 2 oktober 1980 och tog sitt inträde 20 december 1980, året efter det att han erhållit Akademiens språkvårdspris. Andra viktiga priser är Chester Carlsons forskningspris 1988 (Ingenjörsvetenskapsakademien) och Margit Påhlsons pris 2000 (Svenska Akademien). Allén efterträdde språkforskarkollegan Carl Ivar Ståhle på stol nr 3. Han var Svenska Akademiens ständige sekreterare 1986–99. Alléns första markanta framträdande som språkforskare ägde rum under studietiden vid Institutionen för nordiska språk i Göteborg. 1958 publicerade han en uppsats i Arkiv för nordisk filologi (nr 73) om ”Indelningen av nu­svenskans pronomen”, där han presenterade en semantisk kategorisering av den undflyende ordklassen pronomen. Han arbetade vidare med sin forskning under ett antal år i början av 1960-talet, då han också var en av landets första humanister att genomgå en ordentlig datautbildning (vid ADB-institutet på Chalmers tekniska högskola). 31 mars 1964 publicerade han en framsynt artikel i den numera nedlagda Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning om ”Ordforskaren och datamaskinen”, där han hävdade att ”införandet av datamaskinen som ett hjälpmedel inom lexikologien innebär en omvälvning av samma storleksordning som den utnyttjandet av boktryckarkonsten på sin tid åstadkom”. Redan hans doktorsavhandling, som utkom året därpå, har inslag av databehandling. I Grafematisk analys som grundval för textedering systematiseras de minsta betydelseskiljande enheterna i hovmannen och diplomaten Johan Ekeblads brev till brodern Claes från 1600-talets mitt. Men avhandlingen är mer än en rent logisk handstilssystematisering. Framför allt är den en plädering för skriften som ett i förhållande till talet sido- snarare än underordnat språksystem. Skriften (och dess minsta betydelseskiljande enhet, grafemet) är för Allén inte sekundär i förhållande till talet (och dess minsta betydelseskiljande enhet, fonemet), utan har undergått en intern utveckling vid sidan av talet. Detta är grunden för Alléns grafematiska analyser, dvs. hans analyser av skriften. Avhandlingen gav Sture Allén en docentur, och inom kort blev han också tillförordnad professor vid Institutionen för nordiska språk (1967–69). I samma veva startade han en separat forskningsgrupp för modern svenska. Gruppens verksamhet finansierades av Riksbankens Jubileumsfond och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, där Allén 1972 utnämndes till professor i språklig databehandling. Av gruppen blev 1977 en självständig institution vid Göteborgs universitet, Institutionen för språkvetenskaplig databehandling (Språkdata). 1979 installerades Sture Allén som dess professor. Från och med 1991 ingår Språkdata i Institutionen för svenska språket. Allén blev så småningom prorektor vid Göteborgs universitet i fem år och rektor i ett år. Alléns och Språkdatas pionjärarbete inom datalingvistik och lexikografi tilldrog sig under 1970-talet alltmer internationell uppmärksamhet, och de stora lexikala projekten började växa fram. Först ut var Nusvensk frekvensordbok baserad på tidningstext i fyra band (1970–80). En miljon ord och fraser från morgontidningar i Stockholm, Göteborg och Malmö databehandlas och systematiseras med avseende på frekvens. Ett par avknoppningar från samma material är den mindre frekvensordboken Tiotusen i topp (1972) samt homograflexikonet Olika lika ord (1978). Allén grundade dessutom Språkbanken 1975, med nationellt uppdrag att insamla, lagra, bearbeta och tillhandahålla elektroniskt läsbara texter. Det lexikaliska arbetet fortsatte med projektet Lexikalisk databas, med fokus på ordens betydelsedefinitioner. 1986 resulterade projektet i den stora Svensk ordbok. Databasen vidareutvecklades från 1990 med syfte att användas i den mångsidiga, trebandiga Nationalencyklopedins ordbok (1995–96). För alla dessa projekt var Sture Allén vetenskaplig ledare. Trots den starka inriktningen på datorer har Allén aldrig släppt kontakten med det praktiska språkvårdande arbetet. 1974 tog han plats i Svenska språknämnden, och han publicerade oavlåtligen artiklar av språkvårdande karaktär. Han var alltid mycket noga med att påpeka att Språkdata var en humanistisk institution och ingenting annat. I Nordiska språkrådets årsskrift Språk i Norden presenterade han 1979 en viktig uppsats ”Om språkvårdens principer”. Samma år fick han Svenska Akademiens språkvårdspris, och året därpå valdes han in i Akademien. Inom Akademien har Sture Alléns arbete varit mångfaldigt. Han startade Klassikerserien och serien Kvällar på Svenska Akademien samt införde databehandling inom sekretariatet och biblioteket. Han såg till att Svenska Akademiens ordlista (SAOL) datoriserades till elfte upplagan 1986. Samma år tog han initiativet till Svenska Akademiens grammatik (SAG) i fyra band (färdigställd 1999). Han ligger också bakom det stora OSA-projektet (”Om svar anhålles”) vid Språkdata i Göteborg, som innebär att den ständigt fortlöpande Svenska Akademiens ordbok (SAOB) numera finns tillgänglig på Internet (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/). Sture Allén var vice ordförande i Svenska språknämnden i tjugo år och är sedan 1984 ordförande i Svenska Vitterhetssamfundet. Han har värdefull kontaktyta mot andra fält som ledamot av bl.a. Vitterhetsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, de norska och finska vetenskapsakademierna och Academia Europaea samt som hedersledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland. Till Alléns sjuttioårsdag utkom 1999 ett monumentalt urval av hans uppsatser under fyra decennier, den 730-sidiga Modersmålet i fäderneslandet. Med dess hjälp kan man göra sig en uppfattning av Sture Alléns betydelse för det svenska språkets odling under det sena 1900-talet. Hans egen tolkning av formuleringen i Svenska Akademiens stadgar som ålägger Akademien att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet” är signifikativ: ”Vi kan notera att renhet här snarast syftar på klarhet, knappast på purism, att styrka avser uttrycksfullhet och att höghet tar sikte på anseende. Det gällde ju att göra svenskan till vad den nu är, ett kulturspråk på höjd med andra sådana.” (”På ren svenska”, i Språk. Svensklärarföreningens årsskrift 1986.) Text: Jan Arnald