Melin, Hans Magnus

Melin, Hans Magnus, präst, teolog (1805–1877). Invald 1866.

Stol: 
3
Föddes: 
1805-09-14
Födelseort: 
Östra Vemmerlövs skn, Kristianstads län
Invaldes: 
1866-06-14
Tog inträde: 
1866-12-20
Avled: 
1877-11-17
Ålder vid inval : 
61
Antal år i akademien: 
11

M. föddes 14 sept. 1805 i Östra Vemmerlövs socken (Kristianstads län) och avled 17 nov. 1877. Han var son till kvartermästaren Johan Ulrik M. och Brita Catharina Seeberg.
M. studerade i Lund från 1822, blev fil. kand. 1827 och magister 1829, varefter han speciminerade för en docentur i grekiska. Han övergick därefter till teologin och blev 1834 docent i exegetik. Efter att 1838 ha prästvigts och 1844 blivit teol. adjunkt och teol. dr blev M. 1847 professor i pastoralteologi vid Lunds universitet men utbytte samma år sin professur mot den i exegetik. Från 1865 till sin död var han domprost i Lund.
M. var från 1861 ledamot av bibelkommissionen.
M. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1866.
Bland M:s teologiska skrifter märks Föreläsningar öfver Jesu lefverne (1–4, 1842–51) och Den Heliga skrift, i berigtigad öfversättning och med nödiga anmärkningar (1858–65). Han utgav också Hand-Lexikon öfver grekiska språket (1–2, 1845–53). M:s skönlitterära produktion utgörs av översättningar av utländsk poesi, och han utgav 1872 den första svenska tolkningen av andra delen av Goethes Faust. M. invaldes i Akademien 14 juni 1866 på stol 3 efter Johan Börjesson och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
M. tilldelades Stora priset 1853 och Kungliga priset 1865.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Börjesson (SAH från år 1796, band 41).