Ralph, Bo

Ralph, Bo Rune Ingemar, språkvetenskapsman (f. 1945). Invald 1999.

Stol: 
2
Föddes: 
1945-10-04
Födelseort: 
Göteborg
Invaldes: 
1999-04-15
Tog inträde: 
1999-12-20
Ålder vid inval : 
54

Stol nr 2 - Bo Ralph Bo Ralph, född 4 oktober 1945 i Göteborg. Språkforskare, professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. Han invaldes i Svenska Akademien 15 april 1999 och tog sitt inträde 20 december 1999. Ralph efterträdde filosofen och sociologen Torgny Segerstedt på stol nr 2. Efter sin filosofie kanditatexamen 1969 knöts Bo Ralph tämligen omgående till Sture Alléns forskargrupp vid Institutionen för nordiska språk vid Göteborgs universitet och till dess banbrytande datorbaserade lexikala projekt. Ralphs egen forskning var till en början av språkhistorisk karaktär. Dess internationellt präglade teoretiska medvetenhet kom dock att skilja den från traditionell språkhistoria. Introduktion i historisk språkvetenskap (1972) är påtagligt influerad av den språkhistoriskt inriktade varianten av så kallad generativ grammatik, framarbetad i slutet av 1950-talet av den amerikanske språkforskaren Noam Chomsky. Grundtanken var att ett begränsat antal regler skulle kunna generera ett språks samtliga grammatiska satser och inga ogrammatiska, varvid varje sats i språket skulle kunna ges en distinkt strukturbeskrivning. Efter hand tog sig såväl semantiska som pragmatiska faktorer in i teorin, och mot slutet av 1960-talet utvecklades en generativ historisk lingvistik, med Paul Kiparsky och Robert D. King som ledande namn. Med Introduktion i historisk språkvetenskap anslöt sig Bo Ralph direkt till denna teoribildning, samtidigt som boken gav en överblick också över andra typer av språkhistorisk metod. Under det tidiga 1970-talet finslipade Ralph sina verktyg i ett antal internationella artiklar med tilltagande fonologisk inriktning, för att 1975 publicera den sällsport rika doktorsavhandlingen Phonological differentiation, med den modesta undertiteln ”Studies in Nordic Language History”. Det handlar dock inte om ett antal separata studier i nordisk språkhistoria, utan om ett sammanhållet verk med dubbelt perspektiv: å ena sidan en serie strukturbeskrivningar av grundläggande nordiska språkförändringar, å andra sidan en genomförd teori om språkets transformationer. Målsättningen var att inom ramen för en generativ modell göra rättvisa åt språkets kanske viktigaste egenskap: variationen. Med insikt i att den renodlade generativa grammatikens idealiserade modeller i ringa utsträckning stämmer överens med vardagsspråket i funktion genomför Ralph likväl en generativ analys, men en som förhåller sig öppen för variationen. För att ge en mer realistisk bild av den språkliga variationen än slutna kategorier förmår producera använder han sig i avhandlingen i stället av olika parametrar och bereder därmed väg för den s.k. parameterlingvistiken på svensk mark. Det var således 1975 som Bo Ralph blev filosofie doktor, och 1977 blev han docent. Under den följande tiden var han inbegripen i de stora lexikala projekten vid Institutionen för språkvetenskaplig databehandling (Språkdata). Han arbetade med projektet Lexikalisk databas, som så småningom mynnade ut i Svensk ordbok (1986), och han skrev uppsatser, bl.a. om vad fackspråk egentligen är, innan han tillträdde som professor 1982. Det gjorde han emellertid inte i hemstaden Göteborg utan vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet. Samtidigt trädde han in i redaktionskommittén för utgivningen av August Strindbergs Samlade verk (den s.k. Nationalupplagan). Därtill skrev han ett digert språkhistoriskt kompendium med titeln Fornsvenska för nusvenskar (1983). Ralph blev inte kvar i Stockholm i mer än ett par år, utan återvände 1984 till hemstaden Göteborg som professor vid Institutionen för nordiska språk. Samma år blev han ledamot av Tekniska nomenklaturcentralens styrelse och ledamot av Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg, året därpå ordförande i referensgruppen för svenskundervisningsfrågor vid Svenska Institutet och 1987 ledamot av Bibelkommissionens styrelse. Under dessa hektiska år behandlade han tillsammans med kollegan Lars-Gunnar Andersson den göteborgska dialekten och dess ursprung i Radio Göteborg och Göteborgs-Tidningen, vilket ledde till ett par populärvetenskapliga verk: Sicket mål (1986) och Mål på hemmaplan (1987), skrivna tillsammans med Andersson, som så småningom blev Ralphs professorskollega vid Institutionen för svenska språket (vilken uppstod 1991, då Institutionen för nordiska språk och Språkdata slogs samman). Bland mycket annat i hans produktion under det följande decenniet kan nämnas föredraget ”Hur svenskan blev svensk” som ingår i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 1995. Bo Ralph arbetade under den här tiden framför allt med ett par stora lexikografiska projekt, dels som ledare för projektet Lexikografisk tradition i Sverige, som behandlade den svenska ordbokstraditionens historia, dels som aktiv inom det nordiska lexikografiska samarbetet, som gav de nordiska språken en ledande ställning i internationell lexikografi. 1999 gav han ut Modersmålet i fäderneslandet, ett omfångsrikt urval av Sture Alléns artiklar till dennes sjuttioårsdag. Samma år fick hans nordiska engagemang sin belöning i form av en plats i Det Norske Videnskaps-Akademi och hans sammantagna gärning i form av en stol i Svenska Akademien. På Akademiens uppdrag arbetar Bo Ralph sedan några år med en ny stor svensk språkhistoria, tänkt att fungera som en pendang till Svenska Akademiens grammatik (1999). Han har också skrivit en minnesteckning över folkbildaren och ordboksmakaren Karl Eduard Kindblad (1807–1892) inför utgivandet av Akademiens minnespenning år 2000, där den förbisedde Kindblads folkbildande nit framhålls. Ralphs engagemang för folkbildning framträder också tydligt i hans inträdestal över föregångaren på stol 2, Torgny Segerstedt. Text: Jan Arnald