Riad, Tomas

Stol: 
6
Föddes: 
1959-11-15
Födelseort: 
Uppsala
Invaldes: 
2011-09-29
Tog inträde: 
2011-12-20
Ålder vid inval : 
51

Tomas Riad, född 15 november 1959 i Uppsala. Språkforskare, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet. Han invaldes i Svenska Akademien 29 september 2011 och tog sitt inträde 20 december 2011. Riad efterträdde författaren Birgitta Trotzig på stol nr 6. Han är bosatt i Stockholm och verksam vid Stockholms universitet, efter gästforskning vid bl.a. Stanford University, universitetet i Vilnius och Université Paris 8, Saint-Denis. Han har tilldelats Högskoleföreningens pris för bästa doktorsavhandling 1992 och Eva och Lars Gårdings pris i lingvistik 2008 samt erhöll 2005 en av Svenska Akademiens forskartjänster, inkluderande fem års heltidsforskning samt doktorand.

Riad föddes i Uppsala men tillbringade sina första fem år i sin fars hemland Egypten, omväxlande i Kairo och i Alexandria. Eftersom tillståndet i Egypten hårdnade under Nasser beslutade sig familjen för att återvända till moderns hemstad Uppsala. Tomas Riads hela skolgång hör Uppsala till, men direkt efter gymnasieexamen 1978 – på helklassisk linje vid Katedralskolan i Uppsala – provade han lyckan som violiniststudent vid Royal College of Music i London. Han blev kvar i London i ett år innan han återvände till Sverige, gjorde sin militärtjänst som signalist och telegrafist vid S1 i Uppsala och började studera vid Uppsala universitet.

I Uppsala läste han engelska, iriska och svenska innan han flyttade till Stockholms universitet 1983 för att läsa den forskarförberedande D-kursen i svenska. Han antogs till doktorandutbildningen ett drygt år senare och fick chansen att åka till USA som doktorand under 1985-86, närmare bestämt till Brandeis University, Waltham, Massachusetts, där han under ett år gick på universitetets Program in Cognitive Science. På denna institution, som på ett förtjänstfullt vis kombinerade psykologi och lingvistik, mötte han sin första handledare, Alan Prince (numera på Rutgers), som fick honom intresserad av fonologi.

Fonologi är vetenskapen om språkens ljudstruktur, om hur språkljuden fungerar inom ramen för språksystemet. Efter att ha skrivit ett antal mindre artiklar i ämnet och efter att 1990 ha blivit involverad i ett europeiskt projekt vid namn Eurotyp disputerade Riad för handledaren Staffan Hellberg i Stockholm 1992 på den digra doktorsavhandlingenStructures in Germanic Prosody – A diachronic study with special reference to the Nordic languages.

Målsättningen med avhandlingen var att förstå hur det kom sig att de olika germanska språken genomgick likartade historiska språkförändringar utan att ha haft kontakt med varandra. Språken tycktes på något vis vara ”predestinerade” att genomgå olika processer, vilket inte riktigt överensstämmer med den språkvetenskapliga dogm som säger att språken inte är organismer. Grundidén är att framflyttningen av betoningen till rotstavelsen (som regel den första stavelsen) är ett trauma för hela det prosodiska systemet, ett trauma som det tar tusen år att hämta sig från, genom stegvis normalisering av kvantitet och s.k. fotstruktur, där genomförandet av kravet att betonade stavelser är tunga är en logisk slutpunkt.

Den tämligen bastanta avhandlingen fick opponenten, professor Paul Kiparsky från Stanforduniversitetet i USA, att förse Tomas Riad med möjligheten att bege sig till Stanford som post doc-forskare. Där träffade Riad kollegan Chris Golston som delade hans intresse för relationen mellan varje språks prosodi (det talade språkets inre rytm och melodi) och detta språks användning av olika versmått. Duon påbörjade ett varaktigt samarbete som ledde dem till allsköns främmande språk, allt i avsikt att hitta ett sätt att så korrekt och heltäckande som möjligt uttrycka hur enskilda språk väljer sina specifika versmått. Detta ännu idag pågående samarbete har avsatt ett antal artiklar och kommer inom kort, efter tjugo år, att resultera i en bok. Bland dessa versmetriska uppsatser, skrivna gemensamt av Chris Golston och Tomas Riad, avtecknar sig det grekiska avsnittet, ”The Phonology of Classical Greek Meter” från år 2000, som ett krön. Radikaliteten ligger bland annat i att visa att de flesta klassiska grekiska versmått är ”orytmiska”, dvs. avviker från det naturliga språkets prosodi.

På ett senare stadium i projektet lyckades Tomas Riad, via en ingående analys av August Strindbergs sätt att hantera antika versmått, framför allt hexametern, i artikeln ”Accents left and right” 2009, visa hur svenskans assimilering till klassiska metrar fungerar. Som i andra germanska språk handlar det om en mindre rigid hantering av metriken, snarast om en mer uppdykande eller frambrytande rytm.

Likväl var det versmetriska projektet bara ett av flera spår i Riads verksamhet, som när han kring mitten av nittiotalet återvände till Sverige och en tjänst som forskarassistent vid Stockholms universitet tog en ny riktning. Han kom nu att intressera sig för de så speciella svenska och norska s.k. ton­accenterna, alltså när skillnader i tonfall blir betydelseskiljande (markområdet ”tomten” respektive julklappsutdelaren ”tomten”). Detta i många utomeuropeiska språk vanliga fenomen är inte så vanligt förekommande i Europa, och Tomas Riad lyckas i den stora artikeln ”The Origin of Scandinavian Tone Accents” från 1998 åstadkomma en språkhistorisk hypotes om hur tonaccenterna uppstod. Denna i hans produktion så viktiga artikel visar hur tonaccenten torde ta plats i svenskan senast under århundradet före år 1000. En något mer lättillgänglig, svenskspråkig version av artikeln kom 2005, symtomatiskt betitlad ”Historien om tonaccenten”.

Riad har i detta sammanhang också intresserat sig för hur danskan har kunnat utvecklas i en så annorlunda riktning och i stället för tonaccent utvecklat fenomenet ”stød”, att hastigt störa stämbandens regelbundna svängningar, nästan som ett stopp i talet. I artikeln ”The origin of Danish stød” från år 2000 diskuteras fenomenet ingående. Tanken är att stöt har utvecklats ur en dialekt som liknar centralsvenskan i tonalt hänseende. Ett argument för detta är exempelvis att vi har stöt i Eskilstunatrakten, och därtill en del andra drag som indikerar släktskap.

Riad har också i sin senare forskning intresserat sig för hur språkets rytm och melodi påverkar ordbildningen, alltså relationen mellan prosodi och morfologi. I det sammanhanget spelar exempelvis smeknamn en förbryllande stor roll. Bildning av svenska smeknamn visar sig vara den mest spektakulära avledningstypen. Oavsett om namnet är fyrstaviga Katarina eller enstaviga Bo tycks målet vara att skapa tvåstavig form med initial betoning (Kattis, Bosse) – vilket indikerar att prosodin har en direkt inverkan på ordbildningen. Detta har Riad bl.a. diskuterat i artiklarna ”Svensk smeknamnsfonologi” från 2002 och ”Osynliga former i ordbildningen” från 2009.

Men det har också format sig till en bok, ”Prosodi i svenskans ordbildning”, som för närvarande endast föreligger i manusform. På bred front ger sig Riad på att försöka klarlägga prosodins roll i svenskans morfologi. Han lyckas visa att betoningen har en konstitutiv funktion i ordbildningen, och tonaccenten en mer reaktiv funktion, och att de båda i stor utsträckning är morfologiskt förankrade. Tidigare har man antagit att både betoning och tonaccent orsakats av mer renodlat fonologiska förhållanden såsom stavelseantal.

Tomas Riad har också verkat i folkbildande sammanhang – introduktionen ”Svenskt fonologikompendium” från 1997 kan få vem som helst intresserad av fonologi, och artikeln om den svenske kockens ”svenska” i teveserien Mupparna – karakteristiskt betitlad ”Börk börk börk. Ehula hule de chokolad muus” från 2008 – är redan en klassiker i sin subtila bevisföring av att kocken knappast kan vara skåning, göteborgare eller dalkarl.

På senare tid har Tomas Riad också intresserat sig för att utveckla skolans grammatikundervisning och göra plats för elevernas språkliga intuition i inlärningen, vilket skulle kunna motverka samtidens tendens att se grammatiken som tråkig och poänglös. Han har i detta sammanhang ställt samman ett undervisningsmaterial baserat dels på färdighetsträning, dels på problemlösning. Hittills huvudsakligen avsett som ett material för lärarstudenter och andra som studerar svenska, kommer Riad även att prova det på gymnasieklasser, där materialet torde fungera bäst.

Han är ansvarig för texten i banddelen The Phonology of Swedish i Oxford University Press stora serie The Phonology of the World’s Languages.

Riads senaste projekt är forskningsområdet ”Svenskans prosodiska hierarki”, där han tillsammans med sin forna doktorand Sara Myrberg – numera intonationsforskare – ägnar sig åt att identifiera och avgränsa de olika kategorierna i svenskans prosodiska hierarki, alltså exempelvis den prosodiska fotens relation till det prosodiska ordet, förhållandena mellan prosodiskt ord, fonologisk fras och intonationsfras.

I sitt inträdestal under Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2011, över föregångaren Birgitta Trotzig, tar sig Tomas Riad friheten att genomföra en grammatisk analys, en satsanalys, av ett par meningar i Trotzigs debutbok Ur de älskandes liv (1951). Det formar sig till en spännande alternativ läsning av Trotzig, som ger helt nya infallsvinklar på hennes skrivande.

Av Jan Arnald