E. föddes 3 nov. 1787 i Millesviks socken (Värmlands län) och avled 20 nov. 1865. Han var son till hemmansägaren Lars E. och Märta Månsdotter.

E. blev vid Uppsala universitet student 1802, fil. mag. 1809 och docent i naturrätt 1812. År 1821 blev han lektor i filosofi tillika rektor vid Stockholms gymnasium, tillades professors namn 1829 och avgick från sin tjänst 1843.

Bland E:s filosofiska arbeten är läroböckerna de mest kända, t.ex. Försök till en lärobok i psykologien (1824), Moralfilosofiens elementer (1830), Försök till en populär framställning af den allmänna teoretiska filosofiens grundläror (1848) och Lärobok i logiken (1861). E. invaldes i Akademien 11 okt. 1824 på stol 11 efter Nils von Rosenstein och tog sitt inträde 21 febr. 1825. Åren 1825–64 tjänstgjorde han som Akademiens ombudsman (ekonomiske förtroendeman). Han utarbetade Svensk språklära, utgifven af Svenska akademien (1836) och deltog även i förarbetena till Akademiens ordbok.

E. tilldelades Stora priset i vältalighet 1814 för Äreminne öfver Johan Banér, Zibetska priset 1815 för Afhandling om sambandet emellan en rätt smak och en rätt förståndsodling och Stora priset i vältalighet 1817 för Äreminne öfver Magnus Stenbock.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskrifterna 1814, 1815 och 1817; inträdestal över Rosenstein (SAH från år 1796, band 11).