Magnus Lehnberg

L. föddes 22 maj 1758 i Södra Vi socken (Kalmar län) och avled 9 dec. 1808. Han var son till hovrättskommissarien Olof L. och Anna Elisabet Vatzell.

L. gick i skolan i Vimmerby och Kalmar och studerade därefter i Uppsala. Han prästvigdes 1785 och blev adjunkt vid Storkyrkan i Stockholm samma år, hovpredikant 1788, kyrkoherde i Kungsholms församling 1789 och överhovpredikant hos änkedrottningen 1792. År 1800 blev han teol. dr i Uppsala, 1802 kyrkoherde i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm samt överhovpredikant hos konungen och 1805 biskop i Linköping.

L. blev 1796 ledamot av Svenska krigsmannasällskapet (från 1804 Krigsvetenskapsakademien).

L. var på sin tid berömd som författare av äreminnen och som andlig vältalare. Under sin tid i Stockholm var han predikanten på modet. Hans predikningar utgavs i tre band 1809–13. L. invaldes i Akademien 27 aug. 1789 på stol 5 efter Mattias von Hermansson och tog sitt inträde 17 mars 1790.

L. tilldelades Stora priset i vältalighet 1787 för Äreminne öfver Birger Jarl, samma pris 1788 för Äreminne över Carl Carlson Gyllenhjelm och Lundbladska priset 1789.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskrifterna 1787 och 1788; inträdestal över Hermansson (SAH från år 1786, band 3).