Svenska Akademiens pressinformation

Kjell Espmark, ledamot av Svenska Akademien, har avlidit. Han tog sitt inträde år 1981 då han efterträdde språkforskaren Elias Wessén på stol nr 16.

Kjell Espmark var författare och litteraturforskare, därtill professor vid Stockholms universitet från 1978 till 1995. Han debuterade som poet år 1956 och vidgade på 1980-talet sitt skönlitterära skrivande till prosan. Han gjorde sig tidigt känd för sitt samhällsengagemang och för sin rolldiktning i vilken jaget, på rimbaudskt vis, ständigt är någon annan. Som forskare publicerade han studier över Artur Lundkvist, Harry Martinson och Tomas Tranströmer, och han kastade nytt ljus över den lyriska modernismen genom arbeten som synliggjorde poetiska tekniker att skapa konkretion åt själstillstånd, att ”materialisera det inre”.

Vid sidan av ett stort antal diktsamlingar, romaner, pjäser, essäböcker och vetenskapliga verk, översatta till en lång rad språk, gjorde Kjell Espmark ovärderliga insatser för Akademien under fyra decennier. Han var Nobelkommitténs ordförande under åren 1987–2004 och i två böcker klargjorde han Nobelprisets villkor, utveckling och mottagande alltsedan 1901. Kjell Espmark var aktiv in i det sista, och hans skrivande tycktes förtätas alltmer för varje år.

I memoarerna Minnena ljuger (2010) beskriver han en resa till den grekiska ön Leukas, där man bland växtligheten sägs kunna hitta nedgången till Hades. ”Är du rädd?”, frågar han sig själv då han väl funnit den oansenliga öppningen i fråga.

Nej, snarare sorgsen, djupt sorgsen över att lämna ifrån mig allt detta som är omistligt, allt för att slutligen – helt substanslös nu – kunna ta mig in i den trånga skrevan bland den moloket blommande ginsten.
   Främmande är det i varje fall inte. Jag har ju varit här förr. Jag har bara hunnit upp mina spår.