I dag för precis hundra år sedan, den fjortonde november 1901, öppnade Nobelbiblioteket sin verksamhet i Börshuset. I boken "Utsikt från stol 12" skriver Per Wästberg om bibliotekets betydelse för honom:
”Nobelbiblioteket med omkring två hundra tusen volymer är en helgedom som växt fabulöst sedan det flyttade från sitt ursprung i vad som numera kallas LO-borgen vid Norra Bantorget. Medan jag blev tidigt hemmastadd på Kungliga biblioteket, var dock Nobelbiblioteket inget ställe jag släntrade in till – fast det hade varit både möjligt och tillåtet att när som helst skriva in sig bland låntagarna.
Först som invald inledde jag åratal av strövtåg på denna plats för vetande och lek – mellan hyllor där drömmar och upplevelser, fakta och skönhet trängs i länderföljd, genreuppdelning och alfabetisk ordning men utan facit. Där vandrar man mellan poesi och encyklopedi i en rysning inför allt det obekanta. I det långa galleriet ligger det nära att se dikten som ett verktyg mot tiden, en öppning mot historien, ett försök att ropa de döda ur förskingringen och hålla dem kvar i livet. Jag vill ju hitta dem igen – såsom mynt dyker upp i nyplöjda fält.”
[..]
”Den som älskar att läsa och skriva vet också vad det innebär att inte få läsa och inte kunna skriva. Läsa är att göra sig redo för gränsöverskridanden och dubbelexponeringar. Vår nyfikenhet står för belysningen; våra egna minnen och erfarenheter smälter samman med författarens. Funnes det ett paradis, skulle jag önska att det vore ett enormt bibliotek. Som dess annex duger Nobelbiblioteket.”
Läs mer mer om bibliotekets historia här »