Ahnlund, Knut
Ahnlund, Knut Emil, litteraturforskare, författare (1923-2012). Invald 1983.
A. föddes 24 maj 1923 i Stockholm och avled 28 nov. 2012. Han var son till professorn Nils A. (stol 11) och fil.kand. Lisa Hallberg. – A. blev fil.lic. 1952, fil.dr 1956 och docent i litteraturhistoria med poetik vid Stockholms högskola 1957. Åren 1966–69 var han professor i nordisk litteraturhistoria vid Århus universitet, och 1970 anställdes han vid
Svenska Akademiens Nobelinstitut som litteraturvetenskaplig expert. – A. var litterär rådgivare vid P. A. Norstedt & Söners Förlag 1947–50 och från 1951 medarbetare i Svenska Dagbladet. – Bland A:s skrifter märks Henrik Pontoppidan (1956), romanen Vännerna (1963), Den unge Gustav Wied (1964), Omkring Lykke-Per (1970), Isaac Bashevis Singer (1978), Jordens skönhet (1979), Diktarliv i Norden (1981), Octavio Paz (1990), Sven Lidman. Ett livsdrama (1996) och Spansk öppning. Essäer om Spaniens och Latinamerikas litteratur (2003).
A. invaldes i Akademien 10 mars 1983 på stol 7 efter Karl Ragnar Gierow och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han upphörde 1996 att delta i Akademiens arbete. – A. tilldelades Schückska priset 1964, Stipendium ur Karin och Karl Ragnar Gierows donationsfond 1980, Kellgrenpriset 1988 och Axel Hirschs pris 1997. – Skr. i SAH: inträdestal över Gierow (1886:90).