Anderson, Anders
Anderson, Anders, läkare, skald (1822–1892). Invald 1875.
A. föddes 6 juli 1822 i Ödestugu socken (Jönköpings län) och avled 10 sept. 1892. Han var son till kyrkoherden Andreas Andersson och Eva Sofia Svalander.
A. blev student i Lund 1839, fil. kand. 1844, med. kand. 1852, med. lic. 1855 och med. dr 1863. Åren 1864–87 var han professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet.
A. deltog under studieåren i Lund i den skandinaviska studentrörelsen och framträdde därvid ofta som talare och skald. Hans litterära produktion består främst av tillfällighetsdikter, varav han publicerade ett urval i Dikter (1889). Ett urval av hans skrifter utgavs efter hans död av G. Ljunggren (Dikter, tal och minnesteckningar, 1893). A. invaldes i Akademien 18 mars 1875 på stol 12 efter Carl Gustaf Strandberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Strandberg (SAH från år 1796, band 51); en samling Skaldestycken; en biografisk skiss av Anders Retzius.