Andræ, Tor
Andræ, Tor Julius Efraim, biskop, religionsvetenskapsman (1885–1947). Invald 1932.
A. föddes 9 juli 1885 i Vena socken (Kalmar län) och avled 24 febr. 1947. Han var son till kyrkoherden Anders Johan A. och Ida Nilsson.
Efter mogenhetsexamen i Linköping 1903 studerade A. i Uppsala och blev fil. kand. i semitiska språk och litteraturhistoria 1906, teol. kand. 1909, teol. lic. 1912 och teol. dr 1921. Han var lärare i religionshistoria vid Stockholms högskola 1923–33 (professor 1927–29) och professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala universitet 1929–36. Efter att från 1924 ha varit kyrkoherde i Gamla Uppsala blev A. 1936 biskop i Linköpings stift.
Sommaren 1936 var A. ecklesiastikminister i den Bramstorpska ministären. Han deltog i arbetet på en ny psalmbok och en ny kyrkohandbok 1936–41 och var ledamot av 1940 års skolutredning.
A. blev 1935 ledamot av Vitterhetsakademien.
Bland A:s skrifter märks Die Person Muhammeds in Lehre und Glauben seiner Gemeinde (1917), Mystikens psykologi (1926), Psykoanalys och religion (1927), Muhammed, hans liv och hans tro (1930), Die Frage der Religiösen Anlage (1932) och Det osynligas värld (1933). A. invaldes i Akademien 7 april 1932 på stol 16 efter Nathan Söderblom och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Söderblom (SAH från år 1886, band 43); minnesteckningar över Georg Wallin d.y. och Pontus Wikner.