A. föddes 31 mars 1757 på Juva i S:t Mårtens socken (Finland) och avled 19 aug. 1814. Han var son till generalmajoren och landshövdingen friherre Magnus Vilhelm A. och Maria Katarina Wennerstedt.

A. blev officer vid amiralitetsskolan i Karlskrona 1773 och fänrik vid Livgardet i Stockholm 1774, vistades utomlands från 1778 och började tjänstgöra vid hovet 1781. Han avancerade snabbt och blev överste kammarjunkare 1783, förste direktör för de kungliga teatrarna 1786 och överste och generaladjutant 1787. Mellan 1788 och Gustaf III:s död var hans inflytande som störst. Under den Reuterholmska regimen sköts han åt sidan och förordnades till minister i Italien. Han beslogs med stämplingar mot regimen men lyckades undvika arrestering genom att 1794 fly till Ryssland. Samma år dömdes han till förlust av liv, ära och gods, men efter Gustaf IV Adolfs trontillträde fick han upprättelse och hemkallades 1800. Sedan Karl Johan valts till tronföljare anklagades A. åter för gustavianska intriger och förvisades 1811 från Sverige. Han slog sig ner i Finland men kallades till S:t Petersburg, där han blev kejserlig rådgivare i finska angelägenheter. Han var generalguvernör över Finland 1812–13 och kansler för Åbo Akademi från 1812.

A. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1788. A. invaldes i Akademien 12 april 1786 och tog sitt inträde på stol 14 den 13 maj samma år. Till följd av domen mot honom uteslöts han ur Akademien den 25 sept. 1794. (Jfr stol 17.)

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal (SAH från år 1786, band 1).