Atterbom, Per
Atterbom, Per Daniel Amadeus, skald, litteraturhistoriker (1790–1855). Invald 1839.
A. föddes 19 jan. 1790 i Åsbo socken (Östergötlands län) och avled 21 juli 1855. Han var son till komministern Gabriel A. och Hedvig Kernell.
A. inskrevs 1805 vid Uppsala universitet, där han 1807 var med om att grunda sällskapet Musis amici (från 1808 Auroraförbundet), och han framträdde i tidskrifterna Phosphoros (1810–13) och Poetisk kalender (1812–22) som starkt polemisk talesman för en reform av den svenska litteraturen i nyromantisk anda. Han blev fil. mag. vid Uppsala universitet 1815 och vistades därefter i Tyskland och Italien 1817–19. Efter hemkomsten övergick han allt mer till att ägna sig åt akademisk lärarverksamhet. Han var lärare för kronprins Oscar 1819–21, blev docent i historia 1821, adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi 1824, professor i logik och metafysik 1828 och professor i estetik 1835.
Bland A:s skrifter märks främst diktcykeln Blommorna (1812), sagospelet Fågel Blå (ej fullbordat), det lyriska idédramat Lycksalighetens ö (1–2, 1824–27), Studier till Philosophiens Historia och System (1835), Samlade dikter (1837–38) och det litteraturhistoriska verket Svenska siare och skalder (1–6, 1841–55). A. invaldes i Akademien 10 juni 1839 på stol 18 efter Pehr Henrik Ling och tog sitt inträde 29 maj 1840.
A. tilldelades Kungliga priset 1845.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Ling (SAH från år 1796, band 20); minnesteckningar över Carl Michael Bellman, Olof Rudbeck d.ä. och Samuel Columbus.