D. föddes 20 sept. 1816 i Nordmarks socken (Värmlands län) och avled 16 febr. 1895. Han var son till bruksägaren Barthold D. och Anna Carolina Svensson.

D. växte upp på Ransäters bruk och gick i skola i Karlstad. Från 1834 bedrev han litterära och språkliga studier vid Uppsala universitet, där han blev fil. dr 1839. Han tjänstgjorde först vid Riksarkivet men övergick 1841 till Ecklesiastikdepartementet, där han avancerade från e.o. kanslist 1841 till kansliråd och byråchef 1878. Parallellt härmed var han Svenska Akademiens amanuens 1854–72.

D. var från 1843 sekreterare i Svenska fornskriftsällskapet.

D. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1866 (preses 1877–84).

I D:s litterära produktion märks dels smådikter och visor på värmländsk dialekt (Viser på varmlanske tongmåle, 1875; Speller nye viser, 1876; Sprett sprang nye viser, 1886), dels sångspelet Wermlänningarne (1846, med musik av A. A. Randel). D. var också verksam som översättare av klassisk dramatik (Calderóns Livet en dröm, Shakespeares Romeo och Julia), som teaterhistoriker (Anteckningar om Stockholms theatrar, 1866) och som filolog (Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket; utg. 1914–16). D. invaldes i Akademien 2 mars 1871 på stol 6 efter Anders Grafström och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han ledde under flera år arbetet på Akademiens ordlista.

D. tilldelades Mindre priset i skaldekonst 1841 och Kungliga priset 1866.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Grafström (SAH från år 1796, band 47).