Ekeberg, Birger

E. föddes 10 aug. 1880 i Uppsala och avled 30 nov. 1968. Han var son till handlanden Lars Fredrik Alexander E. och Hilma Amanda Lemke.
E. avlade mogenhetsexamen 1898, blev jur. kand. 1902 och jur. dr 1907, allt i Uppsala. Han innehade professuren i speciell privaträtt och finansrätt 1907–15 och den i civilrätt 1915–25, båda vid Stockholms högskola. Åren 1910–25 var han ledamot av Lagberedningen och parallellt härmed justitieminister 1920–21 och 1923–24. Han var justitieråd 1925–27, ordförande i Lagberedningen 1927–31, president i Svea hovrätt 1931–46 och riksmarskalk 1947–59.
E. hade ett stort antal kommittéuppdrag på lagstiftningens område och var 1937–55 ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag. Han var också ordförande i ett stort antal styrelser, bl.a. i Stockholms högskola 1927–58, Handelshögskolan i Stockholm 1939–57, P. A. Norstedt & Söner 1944–59, Nobelstiftelsen 1947–60 och Thielska galleriet 1947–60.
E. blev ledamot av Skogs- och Lantbruksakademien 1911 och av Vetenskapsakademien 1944.
Bland E:s skrifter märks Studier i patenträtt (1904), Om frälseränta (1911), Äktenskapslagstiftningen (1915), Testamentslagen (1931) m.fl. E. invaldes i Akademien 1 nov. 1945 på stol 1 efter Birger Wedberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han tjänstgjorde som Akademiens ombudsman (ekonomiske förtroendeman) 1950–60.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Wedberg (SAH från år 1886, band 56).