Ekelöf, Gunnar
Ekelöf, Bengt Gunnar, författare, kritiker, översättare (1907–1968). Invald 1958.
E. föddes 15 sept. 1907 i Stockholm och avled 16 mars 1968. Han var son till fondmäklaren Gerhard Johan E. och Valborg Charlotta von Hedenberg.
E. avlade studentexamen i Stockholm 1926 och studerade därefter vid Uppsala universitet och vid London School of Oriental Studies. Vid 1920-talets slut vistades han i Paris. Han medverkade i tidskriften Spektrum (medredaktör 1932).
I E:s produktion märks främst diktsamlingar som sent på jorden (1932), Dedikation (1934), Köp den blindes sång (1938), Sorgen och stjärnan (1938), Färjesång (1941), Non serviam (1945), Om hösten (1951), Strountes (1955), En Mölna-elegi (1960), En natt i Otocac (1961), Diwan över Fursten av Emgión (1965), Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967). E. utgav även essäsamlingar, däribland Promenader (1941), Utflykter (1947) och Blandade kort (1957), samt konstnärsmonografier (Ivan Aguéli, 1944; C. F. Hill, 1946). Han gjorde sig också bemärkt som kritiker och som översättare av latinsk, engelsk och fransk lyrik. E. invaldes i Akademien 17 april 1958 på stol 18 efter Bertil Malmberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
E. tilldelades Doblougska priset 1951 och Bellmanpriset 1953, 1961 och 1967.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Malmberg (SAH från år 1886, band 67); Edith Södergran. Studier.