Fleming, Claes
Fleming, Claes Adolf, greve, politiker, hovman (1771–1831). Invald 1799.
F. föddes 25 april 1771 på Lydinge i Stavby socken (Uppsala län) och avled 12 maj 1831. Han var son till hovmarskalken friherre Johan Kasimir F. och grevinnan Florentina Henriette Hamilton.
F. studerade i Uppsala, kallades till hovet 1794, blev överstekammarjunkare 1795 och var under ett par år Gustaf IV Adolfs förtrogne. Han började på allvar ägna sig åt politik 1809 och blev ordförande i statsutskottet, senare i konstitutionsutskottet. Vid riksdagen i Örebro 1810 var han lantmarskalk och blev samma år statsråd. Han blev en av rikets herrar 1814, upphöjdes till greve 1818 och blev riksmarskalk 1824. Sistnämnda år lämnade han statsrådsbefattningen och blev president i Kammarrätten.
F. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1824.
F. hade omfattande vittra och lärda intressen, främst historia. Han var också känd som vältalare. F. invaldes i Akademien 25 april 1799 på stol 4 efter Johan Stenhammar och tog sitt inträde 23 nov. samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Stenhammar (SAH från år 1796, band 2).