F. föddes 25 jan. 1880 i Lidköping och avled 23 jan. 1941. Han var son till prosten Johan Peter F. och Teodolinda (Linda) Corona Salwén.

Efter mogenhetsexamen i Norrköping 1898 blev F. fil. kand. i Uppsala 1902. Under Uppsalatiden var han ordförande i Verdandi 1904–05. Han blev föreläsare i Folkbildningsförbundet 1905, lärare vid Brunnsviks folkhögskola 1908 och skolans rektor 1912. Han övergick 1918 till journalistiken och var huvudredaktör för Aftontidningen till 1919. Detta år blev han medarbetare i Dagens Nyheter och var 1925–30 huvudredaktör för kultur och politik.

F. var ledamot av 1936 års psalmbokskommitté och bearbetade flera psalmer i 1937 års psalmbok.

F. utgav flera essäsamlingar, t.ex. Allvarsmän och narrar (1921), Typer och tänkesätt (1927) och Svenska och klassiska utsikter (1940). Hans författarskap innefattar också stridsskriften Västerlandet och den judiskt kristna etiken (1930), reseskildringar (t.ex. Från Söderköping till Rom, 1924), författarmonografier (t.ex. Erik Axel Karlfeldt, 1931; Albert Engström, 1933), diktsamlingar (t.ex. På vaxtavla, 1912; Sånger till den förlorade skönheten, 1915) och självbiografiska skrifter. F. invaldes i Akademien 1 okt. 1931 på stol 11 efter Erik Axel Karlfeldt och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1937–40.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Karlfeldt (SAH från år 1886, band 42); minnesteckning över Samuel Johan Hedborn.