Franzén, Frans Michael

F. föddes 9 febr. 1772 i Uleåborg (Finland) och avled 14 aug. 1847. Han var son till handlanden Zachris Frantzén och Helena Schulin.
F. studerade vid Åbo akademi, där han 1792 disputerade och blev docent i vältalighet. Han blev 1795 bibliotekarie, 1798 professor i lärdomshistoria och 1801 professor i historia och praktisk filosofi. F. bytte därefter levnadsbana och lät prästviga sig 1803. Efter att ha flyttat till Sverige blev han 1811 kyrkoherde i Kumla, 1824 kyrkoherde i Klara församling i Stockholm och 1834 biskop i Härnösand.
F. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1815, av Musikaliska Akademien 1818, av Vitterhetsakademien 1820 och av Krigsvetenskapsakademien 1829.
F. är främst känd som lyrisk skald och som psalmdiktare. Det lyriska genombrottet skedde i Stockholms Posten (Menniskjans anlete, 1793; Det nya Eden, 1795). Hans ungdomsdiktning utgavs i urval i Skaldestycken (1810), medan diktcykeln Selma och Fanny (1824) innehåller både tidigare och senare dikter. F. var medlem av psalmbokskommittén 1811–19, och ett 30-tal psalmer av honom intogs i 1819 års psalmbok. F. invaldes i Akademien 5 maj 1808 på stol 13 efter Gustaf Fredrik Gyllenborg och tog sitt inträde 27 nov. 1811. Den 25 okt. 1824 utsågs han till ständig sekreterare, tillträdde befattningen 29 nov. samma år och kvarstod till 2 juni 1834.
F. tilldelades Lundbladska priset 1794 samt Stora priset i skaldekonst 1797 för Sång öfver grefve Gustaf Philip Creutz.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1797; inträdestal över Gyllenborg (SAH från år 1796, band 6); skaldestycket Gustaf den Tredje med de förste Aderton af Svenska Akademien. Samtal i odödligheten den 5 april 1836 (skriven till Akademiens 50-årsjubileum); ett drygt 30-tal minnesteckningar.
Minnesteckning över F. av C. D. af Wirsén i SAH från år 1886, band 2.