F. föddes 11 maj 1870 i Kulltorps socken (Jönköpings län) och avled 10 sept. 1942. Han var son till häradsskrivaren Johan Adolf von F. och Hedvig Elisabeth Ödman.

F. avlade mogenhetsexamen i Halmstad 1889 och studerade därefter i Uppsala, där han blev fil. kand. 1891, fil. lic. 1896, docent i nordiska språk 1897, fil. dr 1898 och e.o. professor i svenska språket 1900. Åren 1909–35 var han professurens ordinarie innehavare.

F. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1913 och av Vetenskapsakademien 1928.

Bland F:s vetenskapliga skrifter dominerar de runologiska, bland vilka märks Om runskriftens härkomst (1906), Runorna i Sverige (1907), Upplands runstenar (1908), Rökstenen (1920) och Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringstiden (1924). F. publicerade också arbeten inom historia, kulturhistoria, lingvistik, filologi och ortnamnsforskning. F. invaldes i Akademien 16 maj 1929 på stol 9 efter Esaias Tegnér d.y. och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

F. tilldelades Kungliga priset 1926.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Tegnér (SAH från år 1886, band 40).