G. föddes 6 okt. 1836 på Sundbacken i Västermo socken (Södermanlands län) och avled 7 april 1914. Han var son till byggmästaren Lars G. och Anna Sophia Westerberg.

G. studerade vid Konstakademien och Svenska slöjdföreningens skola i Stockholm från 1852, samtidigt som han försörjde sig som byggnadsarbetare och ritare. Efter att ha tvekat mellan arkitekturen och landskapsmåleriet som levnadsbana tog han 1864 anställning som ingenjör vid Lots- och fyrinrättningen. Vid sidan av ämbetsgöromålen odlade han sina konstnärliga och litterära intressen. Han blev 1874 lärare i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst vid Tekniska institutet, 1877 professor i arkitektur vid Tekniska högskolan och 1882 intendent vid Överintendentsämbetet, där han 1897–1904 var överintendent.

G. blev 1877 ledamot av Konstakademien (sekreterare 1881–91).

Som bildkonstnär är G. mest känd som grafiker och akvarellist.

G:s litterära alstring utgörs främst av naturlyrik i det lilla formatet (Dikter, 1871; Dikter. Ny samling, 1881; Eftersommar, 1891; Gamla visor, 1900). G. invaldes i Akademien den 14 febr. 1901 på stol 7 efter Fredrik Sander och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

G. tilldelades Kungliga priset 1893.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Sander (SAH från år 1886, band 16); minnesteckning över Egron Lundgren (ofullbordad).