G. föddes 10 jan. 1790 i Sundsvall och avled 24 juli 1870. Han var son till grosshandlaren Abraham G. och Maria Magdalena Lochner.

G. studerade i Uppsala, där han blev fil. mag. 1815, biblioteksamanuens 1819 och docent i svensk historia 1820. Han blev lektor i historia vid Krigsakademien på Karlberg 1821, prästvigdes 1830, blev lektor i Härnösand 1833, kyrkoherde i Umeå 1835, teol. dr 1844 och kontraktsprost i Umeå 1849.

G. deltog i samtliga riksdagar 1840–51.

G. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1841 och av Lantbruksakademien 1842.

G. var för samtiden mest känd som skald och medarbetade både i Poetisk kalender och i Stockholms Posten. I hans produktion återfinns både nyromantiska dikter, t.ex. Sången (1819), och dikter i den akademiska stilen. G. utgav 1864 sina Samlade Skaldestycken. Han framträdde också som prosaförfattare, bl.a. med en biografi över Franzén. G. invaldes i Akademien 10 juni 1839 på stol 6 efter Adolf Mörner och tog sitt inträde 26 maj 1840.

G. tilldelades Stora priset i skaldekonst 1825 för Sång i anledning af DD KK HH Kronpinsens och Kronprinsessans förmälning samt Lundbladska priset 1833.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1825; inträdestal över Mörner (SAH från år 1796, band 20).