Gyllensten, Lars

G. föddes 12 nov. 1921 i Stockholm och avled 26 maj 2006. Han var son till disponenten Carl G. och Ingrid Rangström. – G. blev med.lic. i Stockholm 1948, med.dr 1953, docent i histologi vid Karolinska institutet samma år och prosektor 1955. Åren 1969–73 var han bitr. professor i histologi. – G. var styrelseledamot i Sveriges Radio 1967–74, i Dramatiska Teatern 1970–90 och i Svenska språknämnden 1975–86. – G. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1975. – G:s författarskap inleddes med diktsamlingen Camera obscura (utg. under pseudonym 1946 tills. m. T. Greitz), följd av Moderna myter (1949; berättelser, dikter och tankeprosa). Bland G:s romaner märks Barnabok (1952), Senilia (1956), Senatorn (1958), Sokrates död (1960), Kains memoarer
(1963), Juvenilia (1965), Lotus i Hades (1966), Palatset i parken (1970), Grottan i öknen (1973), I skuggan av Don Juan (1975), Baklängesminnen (1978), Huvudskallebok (1981), Anteckningar från en vindskupa (1993), Ljuset ur skuggornas värld (1995) och Kistbrev (1998). G. utgav också essäsamlingar (Nihilistiskt credo, 1964; Ur min offentliga sektor, 1971; Rätt och slätt, 1983; Så var det sagt, 1992; Med andras ord, och egna, 2004) och novellsamlingar (Det blå skeppet, 1950; Carnivora, 1953; Desperados, 1962).

G. invaldes i Akademien 26 maj 1966 på stol 14 efter Ragnar Josephson och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Den 15 jan. 1976 utsågs han till ständig sekreterare, tillträdde posten 1 juni 1977 och kvarstod till 31 maj 1986. Han var ledamot av Nobelkommittén 1968–87 (ordförande från 1981). G. upphörde 1989 att delta i Akademiens arbete. – G. tilldelades Doblougska priset 1964 och Kellgrenpriset 1986. – Skr. i SAH: inträdestal över Josephson (1886:74).