H. föddes 7 juli 1810 i Lund och avled 9 jan. 1864. Han var son till prästen Carl Peter H. (stol 2) och Erica Dorothea Hising.

H. blev fil. mag. i Uppsala 1830, e.o. amanuens vid universitetsbiblioteket 1832 och docent i grekisk litteratur 1833. Han blev professor i estetik och moderna språk i Lund 1840 och professor i nordiska språk 1858.

Under Uppsalatiden utgav H. Bidrag till den grekiska dramatikens historia (1834) och översättningar av tre komedier av Aristofanes (1831–35). Efter en resa i Tyskland och Frankrike (skildrad i Resa i Europa på 1830-talet) publicerade han avhandlingen Om den nya franska vitterheten (1836–37). H. framträdde också som romanförfattare i realistisk stil och utgav 1838 första delen av den aldrig fullbordade romanen Ett borgarhus på Köpmangatan för 30 år sedan. H:s för eftervärlden mest kända arbete är dock tolkningen till svenska av Shakespeares samtliga dramer (1–12, 1847–51). H. invaldes i Akademien 24 nov. 1851 på stol 7 efter Anders af Kullberg och tog sitt inträde 18 maj 1852. Från 1855 var han verksam som redaktör för Akademiens ordbok.

H. tilldelades Mindre priset i skaldekonst 1831, Zibetska priset 1834 för Sång i anledning af minnesfesten den 6 nov. 1832, Mindre priset i vältalighet 1839 och Kungliga priset 1848.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1834; inträdestal över Kullberg (SAH från år 1796, band 26).

Minnesteckning över H. av A. Österling i SAH från år 1886, band 32.