H. föddes 23 nov. 1778 i Rasbo socken (Uppsala län) och avled 15 sept. 1841. Han var son till mjölnaren Carl Peter H. och Barbara Catharina Hallström samt far till Carl August H. (stol 7).

H. blev 1795 student i Uppsala, där han blev fil. mag. 1803. Han prästvigdes 1803, blev 1805 pastorsadjunkt i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, 1806 e.o. hovpredikant och 1808 ordinarie hovpredikant hos änkedrottningen. Året därpå blev han prefekt för det teologiska seminariet vid Lunds universitet, teol. dr och kyrkoherde i S:t Peters kloster och Nöbbelöv. Han blev 1811 professor i pastoralteologi, 1815 kyrkoherde i Klara församling i Stockholm, 1823 kyrkoherde i Rasbo och Kils pastorat i Uppland och 1837 pastor primarius i Stockholm.

H. var en av tidens främsta predikanter och har utgivit bl.a. Predikningar (1–6, 1814–20) och Passionspredikningar (1821–25). H. invaldes i Akademien 1 juni 1821 på stol 2 efter Abraham Niclas Edelcrantz och tog sitt inträde 29 okt. samma år.

H. tilldelades 1807 Lundbladska priset och 1808 Stora priset i vältalighet för Äreminne öfver Axel Oxenstierna.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1808; inträdestal över Edelcrantz (SAH från år 1796, band 10).