H. föddes 16 jan. 1814 i Stockholm och avled 15 jan. 1886. Han var son till greven, juristen och ämbetsmannen Gustaf Wathier H. och Maria Helena von Strokirch.

H. studerade i Uppsala (kansliexamen 1830) men påbörjade samtidigt en militär karriär (underlöjtnant 1829). Parallellt härmed tjänstgjorde han vid hovet (bl.a. som guvernör för prinsarna Karl och Gustaf 1843–46). Han blev överstelöjtnant 1850, var landshövding i Östergötlands län 1852–58, konsultativt statsråd 1858–59, ecklesiastikminister 1859–60 och envoyé i Köpenhamn 1861–64.

H. var ledamot av Riddarhuset vid riksdagarna 1840–66 och tillhörde Första kammaren 1867–81 (talman 1877). Han beklädde ett stort antal förtroendeposter (bl.a. riksgäldsfullmäktiges ordförande 1866–73, universitetskansler 1872–81) och var ledamot av de flesta svenska vittra och lärda samfund.

År 1881 uppdagades, att H. i ett ekonomiskt nödläge hade tecknat en brorsons namn på vissa skuldförbindelser. Han tvingades därför lämna alla förtroendeuppdrag och alla ledamotskap i vittra och lärda samfund, flyttade från Sverige och levde till sin död i Frankrike.

H. hade många litterära och vetenskapliga intressen. Bland hans skrifter märks främst historiska och militärhistoriska arbeten. H. invaldes i Akademien 2 maj 1856 på stol 9 efter Carl David Skogman och tog sitt inträde 24 jan. 1859. Från 26 febr. 1874 till 14 april 1881 tjänstgjorde han som tillförordnad ständig sekreterare.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Skogman (SAH från år 1796, band 31); minnesteckningar över Carl Gustaf Rehnsköld och Jakob De la Gardie.