Hammarskjöld, Dag

H. föddes i Jönköping 29 juli 1905 och avled 17 sept. 1961. Han var son till sin företrädare på stol 17, landshövdingen Knut Hjalmar Leonard H., och Agnes Maria Carolina Almquist.
H. blev fil. kand. i Uppsala 1925, fil. lic. 1928, jur. kand. 1930, docent vid Stockholms högskola 1933 och fil. dr 1934. Han var sekreterare i arbetslöshetsutredningen 1930–34, statssekreterare i Finansdepartementet 1936–45, finanssakkunnig i utrikesdepartementet 1946–49, kabinettssekreterare 1949–51 och konsultativt statsråd 1951–53. Under åren 1949–53 var han svensk huvuddelegat vid OEEC. H. utsågs 1953 till FN:s generalsekreterare och omvaldes 1957. Vid en flygresa i samband med Kongokrisen 1960–61 omkom H., då hans plan av ännu outredd anledning störtade i Nordrhodesia (nuv. Zambia).
H. var styrelseledamot i Svenska Turistföreningen 1940–61 (vice ordförande 1950–61) och ordförande i Svenska Fjällklubben 1946–51.
Bland H:s skrifter märks dels gradualavhandlingen Konjunkturspridningen (1933), dels den postumt utgivna dagboken Vägmärken (1963). En samling uppsatser och tal utgavs 1961 av STF under titeln Från Sarek till Haväng. H. framträdde också som tolkare av utländska diktare, bl.a. Saint-John Perse.
H. tilldelades postumt Nobels fredspris 1961. H. invaldes i Akademien 18 mars 1954 på stol 17 efter Hjalmar Hammarskjöld och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Genom sitt testamente skänkte han egendomen Backåkra i sydöstra Skåne till Svenska Turistföreningen och stipulerade därvid att den under viss del av sommaren skulle disponeras av Svenska Akademiens ledamöter.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över fadern (SAH från år 1886, band 64).