Hammarskjöld, Hjalmar
Hammarskjöld, Knut Hjalmar Leonard, jurist, ämbetsman, politiker (1862–1953). Invald 1918.
H. föddes 4 febr. 1862 på Väderum i Tuna socken (Kalmar län) och avled 12 okt. 1953. Han var son till löjtnanten och godsägaren Knut Vilhelm H. och Maria Lovisa Cecilia Vilhelmina Cöster, dessutom far till sin efterträdare på stol 17, Dag H.
H. blev fil. kand. 1880, jur. kand. 1884, docent i privaträtt 1886 och e.o. professor i samma ämne 1891, allt i Uppsala. Han var revisionssekreterare 1896–1902, president i Göta hovrätt 1902–06, envoyé i Köpenhamn 1906–07 och landshövding i Uppsala län 1907–30.
H. var konsultativt statsråd och senare justitieminister 1901–02, ecklesiastikminister 1905 och statsminister 1914–17. Han var ledamot av Första kammaren 1923–38, sekreterare i unionskommittén 1895–98 och ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag 1904–46. Åren 1929–47 var han ordförande i Nobelstiftelsens styrelse.
H. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1913, av Lantbruksakademien 1915 och av Krigsvetenskapsakademien 1917.
H:s författarskap består huvudsakligen av juridiska arbeten. H. invaldes i Akademien 23 maj 1918 på stol 17 efter Pehr von Ehrenheim och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1932–46.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Ehrenheim (SAH från år 1886, band 30).