H. föddes 23 mars 1862 i Stockholm och avled 13 juli 1931. Han var son till författaren och teatermannen Frans Theodor H. och Julia Amanda Carolina Broman.

H. studerade i Uppsala och blev fil. kand. 1883. Han var konst-, teater- och litteraturkritiker i Svenska Dagbladet 1897–1907 och chef för Dramatiska teatern 1910–22. Från 1921 var han konstkritiker i Dagens Nyheter och från 1924 föreståndare för Thielska galleriet.

H:s litterära produktion omfattar romaner, skådespel och lyrik. Bland romanerna märks Högre uppgifter (1884), Johannes Karr (1885), Judas. En passionshistoria (1886) och På Torpa gård (1888). Bland H:s dramatiska arbeten kan nämnas Gerhard Grim (1897), Johan Ulfstjerna (1907), Perseus och vidundret (1917) och Rembrandts son (1927) samt komedin Nationalmonumentet (1923). Bland hans senare lyriska produktion märks diktsamlingen Hemmets sånger (1922). Med den polemiska broschyren Glädje! En fantasi (1889; ett svar på Heidenstams Renässans) gjorde H. ett inlägg i kulturdebatten. Ett urval ur H:s kritiska skriftställarskap publicerades i Ett decennium (1–3, 1912–13) och i Konst och litteratur (1939). H. författade även konstnärsmonografier, bl.a. över Anders Zorn, Bruno Liljefors och Richard Bergh. H. invaldes i Akademien 30 mars 1922 på stol 4 efter Ivar Afzelius och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Afzelius (SAH från år 1886, band 34); Minnesord över Georg von Rosen.