H. föddes 21 dec. 1875 i Stockholm och avled 6 april 1952. Han var son till fabrikören Bror August H. och Marie Louise Åberg.

H. avlade mogenhetsexamen i Stockholm 1893 och studerade därefter i Uppsala, där han blev fil. kand. 1896, fil. lic. 1901 och fil. dr 1902. Han blev docent i nordiska språk i Uppsala 1902 och professor i nordiska språk vid Göteborgs högskola 1914. Åren 1919–40 var han professor i samma ämne vid Uppsala universitet.

H. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1931 och av Vitterhetsakademien 1933.

H:s skrifter behandlar dels dialektologi och språkhistoria (Stafvelseförlängning och vokalkvalitet i östsvenska dialekter, 1902; Sveamålen och de svenska dialekternas indelning, 1905; Västnordiska studier, 1–2, 1912–13; Huvudlinjer i nordisk språkhistoria, 1–3, 1948–53), dels ortnamnsforskning (Från Marathon till Långheden, 1935). H. intresserade sig även för filologi och utgav bl.a. skrifter av Samuel Columbus och Olaus Petri. Han var medutgivare av tidskrifterna Språk och stil (1901–20) och Nysvenska studier (från 1921). H. invaldes i Akademien 23 maj 1935 på stol 5 efter Axel Kock och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

H. tilldelades Kungliga priset 1930.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Kock (SAH från år 1886, band 46).