Johnson, Eyvind

J. föddes 29 juli 1900 i Överluleå socken (Norrbottens län) och avled 25 aug. 1976. Han var son till stenarbetaren Olof Jonsson och Cevia Gustafsdotter.
J. prövade först olika sysselsättningar på skilda platser i Norrbotten och kom 1919 till Stockholm, där han försörjde sig som diversearbetare och som skribent i olika vänsterorgan. Efter vistelse i Tyskland och Frankrike 1921–23 gjorde han sin litterära debut 1924. Han var bosatt i Frankrike 1925–30 och i Schweiz och England 1947–50.
J. var ordförande i Ord och Bild 1961–65 och ledamot av Dramatiska teaterns styrelse 1962–70.
J:s litterära produktion består huvudsakligen av romaner, däribland Stad i mörker (1927), Stad i ljus (1928), Kommentar till ett stjärnfall (1929), den självbiografiska Romanen om Olof (1934–37), trilogin Krilon (1941–43, en ”kommentar till världsläget”), Strändernas svall (1946, en omdiktning av Odysséen), Drömmar om rosor och eld (1949), Molnen över Metapontion (1957), Hans nådes tid (1960), Livsdagen lång (1964), Favel ensam (1968) och Några steg mot tystnaden (1973). J. utgav också novellsamlingar (Än en gång kapten!, 1934; Sju liv, 1944) och reseskildringar (Spår förbi Kolonos, 1961).
J. tilldelades (tillsammans med Harry Martinson) Nobelpriset i litteratur 1974. J. invaldes i Akademien 11 april 1957 på stol 11 efter Nils Ahnlund och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1959–72.
J. tilldelades Doblougska priset 1951 och 1960.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Ahnlund (SAH från år 1886, band 66).