K. föddes 20 juli 1864 på Tolvmansgården i Karlbo by i Folkärna socken (Kopparbergs län) och avled 8 april 1931. Han var son till lantbrukaren Erik Eriksson och Anna Jansdotter.

K. avlade mogenhetsexamen i Västerås 1885 och studerade därefter periodvis i Uppsala, där han 1892 blev fil. kand. i estetik med konst- och litteraturhistoria samt engelska och fil. lic. 1898. Åren 1893–1900 var han verksam som lärare på olika håll, 1900–05 som e.o. amanuens vid Kungliga biblioteket och 1903–12 som bibliotekarie vid Lantbruksakademien.

K:s litterära produktion består huvudsakligen av diktsamlingarna Vildmarks- och kärleksvisor (1895), Fridolins visor (1898), Fridolins lustgård (1901), Flora och Pomona (1906), Flora och Bellona (1918) och Hösthorn (1927).

K., som tidigare hade föreslagits som mottagare av Nobelpriset i litteratur men vägrat mottaga det, tilldelades priset postumt 1931. K. invaldes i Akademien 14 juli 1904 på stol 11 efter Clas Theodor Odhner och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Den 14 nov. 1912 utsågs han till ständig sekreterare, tillträdde posten 1 jan. 1913 och kvarstod till sin död. Han var ledamot av Nobelkommittén 1907–31.

K. tilldelades Beskowska resestipendiet 1901 och Bellmanpriset på livstid 1920.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Odhner (SAH från år 1886, band 19); minnesteckningar över Lars Johansson (Lucidor) och Carl Fredrik Dahlgren.