Kellgren, Johan Henric

K. föddes 1 dec. 1751 i Floby socken (Skaraborgs län) och avled 20 april 1795. Han var son till prosten Jonas Kjellgren och Christina Elisabeth von Wulff.
K. studerade från 1768 vid Åbo akademi, där han 1772 blev fil. mag. och 1774 docent i latinsk vitterhet. Efter att ha uppehållit olika informatorsbefattningar flyttade K. 1777 till Stockholm, där han snabbt gjorde litterär karriär. Han blev 1777 medlem i Utile dulci, grundade 1778 tillsammans med C. P. Lenngren Stockholm Posten och blev samma år Gustaf III:s dramatiske medarbetare. År 1780 utnämndes han till kunglig bibliotekarie och 1785 till kungens handsekreterare.
K. blev 1788 ledamot av Musikaliska Akademien.
I K:s litterära produktion märks dels kärlekdikter som Sinnenas förening (1778) och Til Rosalie (1789), dels satirer som Mina löjen (1777), Våra villor (1780), Man äger ej snille för det man är galen (1787), Dumboms leverne (1791) och Ljusets fiender (1792), dels förromantiska dikter som Til Christina (1789) och Den nya skapelsen (1789). Berömt är också hans Företal till Fredmans epistlar (1790). K. medarbetade i flera av Gustaf III:s dramatiska projekt, t.ex. operan Gustaf Wasa (uppf. 1786). Han var även en inflytelserik publicist och framträdde i bl.a. Stockholms Posten som kritiker och kulturskribent. K. var en av de 13 ledamöter som utsågs av Gustaf III själv och tog sitt inträde på stol 4 i samband med Akademiens instiftande 5 april 1786.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal (SAH från år 1786, band 1).
Minnesteckning över K. av C. W. Böttiger i SAH från år 1796, band 45.