K. föddes 2 mars 1851 i Trelleborg och avled 18 mars 1935. Han var son till köpmannen Johan Engelbrekt K. och Jeanette Ingeborg Bruzelius.

K. blev fil. kand. 1875 samt fil. lic., fil. dr och docent i nordiska språk 1879, allt i Lund. Han kallades 1890 till professuren i nordiska språk vid den nygrundade Göteborgs högskola och blev även högskolans rektor. Efter några år avgick han emellertid av hälsoskäl, flyttade till Lund och ägnade sig därefter helt åt egen forskning fram till 1907, då han kallades till professuren i nordiska språk i Lund. Från 1911 till pensioneringen 1916 var han också universitetets rektor.

K. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1906 och av Vetenskapsakademien 1913.

Bland K:s vetenskapliga skrifter märks Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent (1–2, 1878–85), Die alt- und neuschwedische Akcentuierung (1901) och Svensk ljudhistoria (1–5, 1906–29). En mycket läst bok grundad på populärvetenskapliga föreläsningar är Om språkets förändring (1896). K. var medutgivare av Öst-nordiska och latinska medeltidsordspråk (1–2, 1889–94) och redaktör för Arkiv för nordisk filologi 1888–1928. K. invaldes i Akademien 13 nov. 1924 på stol 5 efter Knut Söderwall och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

K. tilldelades Akademiens jetong i guld 1887 och Kungliga priset 1892.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Söderwall (SAH från år 1886, band 35).