Lagerkvist, Pär
Lagerkvist, Pär Fabian, författare (1891–1974). Invald 1940.
L. föddes 23 maj 1891 i Växjö och avled 11 juli 1974. Han var son till bangårdsförmannen Anders Johan Lagerquist och Johanna Blad.
L. avlade studentexamen i Växjö 1910 och studerade humanistiska ämnen i Uppsala 1911–12. Efter en resa till Frankrike 1913 bodde han flera år i Danmark och under 1920-talet mestadels i Frankrike och Italien. Från 1930 var han bosatt i Lidingö och ägnade sig helt åt sitt författarskap.
I L:s författarskap märks diktsamlingar (Ångest, 1916; Den lyckliges väg, 1921; Hjärtats sånger, 1926; Vid lägereld, 1932; Sång och strid, 1940; Aftonland, 1953), romaner (Gäst hos verkligheten, 1925; Bödeln, 1933; Dvärgen, 1944; Barabbas, 1950; Sibyllan, 1956; Ahasverus död, 1960; Pilgrim på havet, 1962; Det heliga landet, 1964; Mariamne, 1967), novellsamlingar (Järn och människor, 1915; Det eviga leendet, 1920; Onda sagor 1924; Kämpande ande, 1930), skådespel (Sista människan, 1917; Himlens hemlighet, 1919; Den osynlige, 1923; Han som fick leva om sitt liv, 1928; Bödeln, 1934; Midsommardröm i fattighuset, 1941) samt tanke- och programskrifter (Ordkonst och bildkonst, 1913; Teater, 1918; Det besegrade livet, 1927; Den knutna näven, 1934).
L. tilldelades 1951 Nobelpriset i litteratur. L. invaldes i Akademien 19 sept. 1940 på stol 8 efter Verner von Heidenstam och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
L. tilldelades Bellmanpriset 1945.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Heidenstam (SAH från år 1886, band 51); Tal till Esaias Tegnérs minne.