Larsson, Hans

L. föddes 18 febr. 1862 i Östra Klagstorp (Malmöhus län) och avled 16 febr. 1944. Han var son till lantbrukaren Lars Persson och Kersti Nilsdotter.
Efter mogenhetsexamen 1881 blev L. 1888 fil. kand. och 1893 fil. lic., fil. dr och docent i teoretisk filosofi, allt i Lund. Åren 1884–90 var han lärare vid Kronobergs läns folkhögskola. Han blev 1899 docent i teoretisk filosofi i Uppsala och var åren 1901–27 professor i samma ämne i Lund.
Bland L:s vetenskapliga skrifter märks Intuition. Några ord om diktning och vetenskap (1892), Kants transcendentala deduktion af kategorierna (1893), Poesiens logik (1899), Viljans frihet (1899), Platon och vår tid (1913), Den intellektuella åskådningens filosofi (1920) och Spinoza (1931). L. tog även ställning i dagsaktuella frågor i skrifter som Idéer och makter (1908), Vänstersynpunkter (1914) och Under världskrisen (1920). Han publicerade också essäsamlingar (Studier och meditationer, 1899; Litteraturintryck, 1926) och skönlitterära verk (diktsamlingen På vandring, 1909; romanerna Hemmabyarna, 1916, och Idéerna i Stabberup, 1918). L. invaldes i Akademien 16 april 1925 på stol 15 efter Gottfrid Billing och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Billing (SAH från år 1886, band 36); minnesteckning över Christopher Jacob Boström.