Lindblom, Jacob

L. föddes 27 juli 1746 på Blackebo i Skeda socken (Östergötlands län) och avled 15 febr. 1819. Han var son till kontraktsprosten Axel Johan L. och Regina Margareta Paravicino.
L. studerade från 1763 i Uppsala, var informator i Livland 1764–66, disputerade i Uppsala 1769 och blev magister 1770, amanuens vid universitetsbiblioteket samma år, docent i latinsk vältalighet 1773 och vice bibliotekarie 1776. År 1779 blev han e.o. professor och 1781 skytteansk professor vid Uppsala universitet. Efter att ha prästvigts 1786 blev han samma år biskop i Linköping, 1793 teol. dr och 1805 ärkebiskop. Under L:s ärkebiskopstid tillkom en ny katekes (1810) och en ny kyrkohandbok (1811). Han var också ordförande i 1811 års psalmbokskommitté 1811–19.
L. deltog aktivt i riksdagsarbetet, såväl under Gustaf III:s tid som senare. Bl.a. ledde han prästeståndets förhandlingar vid flera riksdagar, däribland revolutionsriksdagen 1809–10.
L. hade vittra intressen, som bl.a. förde honom in i sällskapet Utile dulci. Han var också en framstående latinist och utgav bl.a. ett Lexicon Latino-Svecanum (1790). L. invaldes i Akademien 9 febr. 1809 på stol 5 efter Magnus Lehnberg och tog sitt inträde 8 juli samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Lehnberg (SAH från år 1796, band 5).