Lindegren, Erik
Lindegren, Johan Erik, författare, litteraturkritiker, översättare (1910–1968). Invald 1962.
L. föddes 5 aug. 1910 i Luleå och avled 31 maj 1968. Han var son till civilingenjören Ernst Tullius L. och Alma Elisabet Elfgren.
Efter studentexamen i Östersund 1930 studerade L. en tid litteraturhistoria och filosofi vid Stockholms högskola och försörjde sig därefter som översättare. Han var litteraturkritiker i Afton-Tidningen 1942–44, i Expressen 1944–45, i Stockholms-Tidningen 1946–50 och därefter i Dagens Nyheter. Åren 1948–50 var han redaktör för Prisma.
L. utgav diktsamlingarna Posthum ungdom (1935), mannen utan väg (1942), Sviter (1947) och Vinteroffer (1954); dessutom medverkade han med lyriska vinjetter i samlingsverket Halmstadgruppen (1947). Han översatte T. S. Eliot, Dylan Thomas, Saint-John Perse, Paul Claudel, Rainer Maria Rilke, Nelly Sachs, William Faulkner och Graham Greene. Han skrev också libretton till operor (nybearbetning av Verdis Maskeradbalen, 1958; Karl Birger Blomdahls och Harry Martinsons Aniara, 1959; Blomdahls Herr von Hancken, 1965) och till baletter av Birgit Åkesson (bl.a. Sisyfos, 1957, med musik av Blomdahl; Riter, 1961, med musik av Ingvar Lidholm). En samlingsvolym med essäer och recensioner utgavs postumt 1974 under titeln Tangenter. L. invaldes i Akademien 12 april 1962 på stol 17 efter Dag Hammarskjöld och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1964–68.
L. tilldelades Doblougska priset 1954, Bellmanpriset 1958 och Signe Ekblad-Eldhs pris 1963.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Hammarskjöld (SAH från år 1886, band 71).