Lindroth, Sten
Lindroth, Sten Hjalmar, idé- och lärdomshistoriker (1914–1980). Invald 1968.
L. föddes 28 dec. 1914 i Lund och avled 1 sept. 1980. Han var son till språkvetenskapsmannen Hjalmar Axel L. och Hilda Cecilia Christina (Stina) Hildebrand.
Efter studentexamen i Göteborg 1933 studerade L. i Uppsala, där han blev fil. kand. 1936, fil. lic. 1940 och fil. dr 1944. Åren 1944–54 var han engagerad som historisk medarbetare vid Stora Kopparbergs Bergslags AB. Han blev 1952 e.o. docent i idé- och lärdomshistoria i Uppsala och kallades 1957 till professuren i ämnet där.
L. var sekreterare i Lärdomshistoriska samfundet från 1967 och redaktör för Lychnos från 1950.
L. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1959 och av Vetenskapsakademien 1966.
Bland L:s vetenskapliga arbeten märks Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (1943), Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget (1–2, 1955), Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens historia 1739–1818 (1–2, 1967), Svensk lärdomshistoria (1–4, 1975–81) och Uppsala universitet 1477–1977 (1976). Han utgav också essäsamlingar som Fru Lusta och fru Dygd (1957) och Löjtnant Åhls äventyr. Svenska studier och gestalter (1967). L. invaldes i Akademien 7 mars 1968 på stol 12 efter Bo Bergman och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Bergman (SAH från år 1886, band 76); minnesteckning över Magnus Gabriel von Block.