Ling, Pehr Henrik

L. föddes 15 nov. 1776 i Södra Ljunga socken (Kronobergs län) och avled 3 maj 1839. Han var son till kyrkoherden Lars Peter Lingh och Hedvig Maria Molin.
L. blev student i Lund 1793 men flyttade 1794 till Stockholm och 1797 till Uppsala, där han avlade teologisk examen. Åren 1799–1804 vistades han i Köpenhamn, där han studerade språk och litteratur men även fäktning och gymnastik. Efter återkomsten till Sverige blev L. 1805 fäktmästare vid Lunds universitet. År 1813 flyttade han till Stockholm och blev gymnastiklärare, senare också fäktmästare, vid Krigsakademien på Karlberg. Samma år erhöll han tillstånd att inrätta en gymnastisk undervisningsanstalt, Gymnastiska centralinstitutet, där han var verksam som föreståndare till sin död. Tjänsterna vid Karlberg lämnade han 1825.
L:s diktning var liksom gymnastiken medel att väcka den ”götiska” andan till liv och åstadkomma en fosterländsk pånyttfödelse. Bland L:s skrifter märks dikten Gylfe (1810), eposen Asarne (1816–26; ny, utökad upplaga 1833) och Tirfing (1836) samt dramer som Agne (1812), Eylif den Göthiske (1814) och Den heliga Birgitta (1818). L. ville också sprida kunskap om den nordiska mytologin och utgav 1819 skriften Eddornas sinnebildslära. L. invaldes i Akademien 12 jan. 1835 på stol 18 efter Anders Fredrik Skjöldebrand och tog sitt inträde 27 juni samma år.
L. tilldelades Lundbladska priset 1815, Stora priset utom tävlan 1833 för eposet Asarne och Kungliga priset 1837.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Skjöldebrand (SAH från år 1796, band 16).