L. föddes 15 juni 1880 i Uppsala och avled 10 juni 1955. Han var son till klassiske filologen professor Nor Einar Ansgarius L. och Jenny Elvira Lindell.

Efter studentexamen 1898 blev L. 1901 fil. kand., 1906 fil. lic. och 1907 fil. dr och docent i latinska språket och litteraturen, allt i Uppsala. Åren 1913–45 var han professor i romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet, 1939–45 även universitetets rektor.

L. var ordförande i Svenska institutets råd 1946–50 och vice ordförande i universitetsberedningen 1945–49.

L. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1933 och av Vetenskapsakademien 1934.

Bland L:s vetenskapliga skrifter märks Beiträge zur Kenntnis der späteren Latinität (1907), Spätlateinische Studien (1908), Philologischer Kommentar zur Peregrinatio Aetheriae (1911), Zur Sprache Tertullians (1920), Syntactica. Studien und Beiträge zur historischen Syntax des Lateins (1–2, 1928–33) och Vermischte Studien zur lateinischen Sprachkunde und Syntax (1936). En essäsamling avsedd för en bredare publik är Romare (1956). L. invaldes i Akademien 15 okt. 1942 på stol 9 efter Otto von Friesen och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över von Friesen (SAH från år 1886, band 53); minnesteckning över Johannes Schefferus.