L. föddes 3 mars 1906 i Oderljunga socken (Kristianstads län) och avled 11 dec. 1991. Han var son till hemmansägaren Nils L. och Charlotta Svensson.

Efter genomgången folkskola och någon tids arbete i jordbruket flyttade L. i 20-årsåldern till Stockholm. Han medarbetade som litteraturkritiker i bl.a. Stockholms-Tidningen 1943–48 och 1959–65, Dagens Nyheter 1949–50 och 1966–74, Morgon-Tidningen 1951–58, Arbetet från 1974 och Svenska Dagbladet från 1978.

Ur L:s litterära produktion kan nämnas diktsamlingarna Glöd (1928), Vit man (1932), Nattens broar (1936), Korsväg (1942), Fotspår i vattnet (1949), Liv som gräs (1954), Vindrosor, moteld (1955), Texter i snön (1964) och Besvärjelser till tröst (1969), romanerna Vindingevals (1956), Komedi i Hägerskog (1959), Snapphanens liv och död (1968) och Slavar för Särkland (1978) samt ett antal volymer med prosadikter, essäer, noveller m.m., t.ex. Vandrarens träd (1941), Berget och svalorna (1957) och Självporträtt av en drömmare med öppna ögon (1966). L. utgav också reseböcker (Negerkust, 1933; Drakblod, 1936; Indiabrand, 1950), framträdde som introduktör av utländsk diktning (essäsamlingarna Atlantvind, 1932; Ikarus flykt, 1939; Diktare och avslöjare i Amerikas moderna litteratur, 1942; Utsikter över utländsk prosa, 1959) och var verksam som översättare, bl.a. av D. H. Lawrence, John Dos Passos, Carl Sandburg, Federico García Lorca, Pablo Neruda och Octavio Paz. L. invaldes i Akademien 2 maj 1968 på stol 18 efter Gunnar Ekelöf och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1969–86.

L. tilldelades Doblougska priset 1958 och Bellmanpriset 1964 och 1982.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Ekelöf (SAH från år 1886, band 76); minnesteckning över Gustav Hedenvind-Eriksson.