M. föddes 13 aug. 1889 i Härnösand och avled 11 febr. 1958. Han var son till språkforskaren och skolmannen Alexander Teodor M. och Johanna (Hanna) Amalia Roman.

M. studerade i Uppsala 1907–08, i Berlin 1909 och i Lund 1910, varvid han framför allt ägnade sig åt tysk litteratur och filosofi. Åren 1917–26 var han bosatt i München.

M:s litterära produktion innefattar främst diktsamlingar, t.ex. Bränder (1908), Orfika (1923), Slöjan (1927), Vinden (1929), Illusionernas träd (1932), Dikter vid gränsen (1935), Sångerna om samvetet och ödet (1938), Flöjter ur ödsligheten (1941), Under månens fallande båge (1947), Med cyklopöga (1950) och Klaviatur (1955). M. utgav också självbiografiska prosaböcker (Åke och hans värld, 1924; Ett stycke väg, 1950; Ett författarliv, 1952), romanen Fiskebyn (1919), essäsamlingar (Värderingar, 1937; Utan resolution, 1949) och skådespelet Excellensen (1942). Han framträdde också som översättare av tysk lyrik. M. invaldes i Akademien 23 april 1953 på stol 18 efter Gustaf Hellström och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

M. tilldelades Stora priset 1935 för Dikter vid gränsen och Bellmanpriset 1949.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Hellström (SAH från år 1886, band 64); minnesteckning över Edvard Bäckström.

Minnesteckning över M. av W. Aspenström i SAH från år 1986, band 10.