M. föddes 14 mars 1816 på Södra Holmstorp i Tysslinge socken (Örebro län) och avled 21 juni 1865. Han var son till ekonomidirektören Carl Adolf M. och Hedvig Ulrika Styffe, dessutom bror till Carl Gustaf M. (stol 3).

M. blev student i Uppsala 1835, där han först studerade teologi men senare övergick till humanistiska ämnen såsom antik litteratur, historia och filosofi. Han blev 1840 fil. kand., 1842 fil. mag. och 1843 docent i estetik, varefter han uppehöll Atterboms professur i estetik till dennes död 1855. Vid professurens uppdelning 1859 blev han professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria. Denna post innehade han till sin död.

M:s litterära produktion är främst lyrisk, och för eftervärlden är han mest känd som upphovsman till romansen Hvi suckar det så tungt uti skogen? (1839) och diktcykeln Angelika (1840). Hans poetiska verk utgavs i två volymer Dikter (1845–47). Bland hans vetenskapliga skrifter märks Om konstens väsende och betydelse (1842), Litteraturhistoriska studier (1860–61) och Grunddragen af Svenska vitterhetens historia (1–5, 1866–68). M. invaldes i Akademien 26 nov. 1849 på stol 13 efter Frans Michael Franzén och tog sitt inträde 18 dec. 1850.

M. tilldelades Stora priset i skaldekonst 1840 för Angelika.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1840; inträdestal över Franzén (SAH från år 1796, band 25).

Minnesteckning över M. av B. Bergman i SAH från år 1886, band 51.