M. föddes 27 juli 1773 på Esplunda i Rinkaby socken (Örebro län) och avled 30 jan. 1838. Han var son till hovmarskalken greve Carl Gabriel M. och friherrinnan Lovisa Ulrika Horn af Rantzien.

M. blev fänrik vid Svea livgarde 1782 och året därpå kammarjunkare hos Gustaf III. Åren 1788–91 studerade han i Uppsala, avlade kansliexamen och anställdes i Kansliet. Efter tjänstgöring vid ambassaden i Wien 1794–95 blev han 1796 andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brevväxlingen och 1800 kabinettssekreterare. Vid riksdagen 1800 tillhörde M. oppositionen och lämnade för ett par år hovet och utrikesförvaltningen. Vid riksdagen 1809 tillhörde han de ledande bland 1809 års män och invaldes i konstitutionsutskottet. Han blev 1812 statssekreterare vid Handels- och finansexpeditionen, 1815 statsråd, 1822 en av rikets herrar och 1837 tf. utrikesstatsminister.

M. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1814, av Vetenskapsakademien 1819 och av Lantbruksakademien 1821.

M. utgav skrifter i politiska ämnen. M. invaldes i Akademien 2 april 1818 på stol 6 efter Johan Wingård och tog sitt inträde 2 mars 1819.

M. tilldelades Stora priset i vältalighet 1812 för avhandlingen Hvilka äro medlen att hos ett folk uppväcka och underhålla patriotism och en rätt nationlig anda?.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1812; inträdestal över Wingård (SAH från år 1796, band 9).