N. föddes 13 mars 1854 på Herresta i Östra Ämterviks socken (Värmlands län) och avled 13 juni 1925. Han var son till lantmätaren Erik Adolf N. och Emelie Maria Elisabet Poignant.

N. studerade i Uppsala, där han blev fil. kand. 1873, fil. lic. 1877 och samma år fil. dr och docent i nordiska språk. Han blev 1878 föreståndare för seminariet för nordiska språk i Uppsala, var 1881–87 tf. professor och innehade 1887–1919 professuren i nordiska språk.

N. var ordförande i Svenska litteratursällskapet 1893–1905 och en av stiftarna av Svenska Vitterhetssamfundet 1905. Han tillhörde Ortnamnskommittén från inrättandet 1902 och var dess ordförande från 1907.

N. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1902 och av Vetenskapsakademien 1917.

Bland N:s vetenskapliga arbeten kan nämnas Fryksdalsmålets ljudlära (1877), Altisländische und altnorwegische Grammatik (1884), Geschichte der nordischen Sprachen (1891), Altschwedische Grammatik (1904) samt det stort upplagda men oavslutade verket Vårt språk (1903–24; 5 av planerade 9 delar). N. intresserade sig också för etymologi, ortnamnsforskning och språkriktighet och utgav även uppsatser i språkliga ämnen i lättillgänglig form (Spridda studier, 1–4, 1895–1924). N. invaldes i Akademien 2 okt. 1919 på stol 12 efter Gustaf Retzius och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

N. tilldelades Kungliga priset 1901.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Retzius (SAH från år 1886, band 31).